En litteraturstudie av hur Zlatan använder sin kropp

Jag läser litteraturvetenskap vid Lunds universitet. I januari lämnade jag in min B-uppsats där jag analyserar hur jagberättaren i boken Jag är Zlatan Ibrahimovic av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz använder sin kropp. Jag utgår från den brittiska sociologen Paul Willis studie Learning to Labour (Fostran till lönearbete), där han studerar några arbetarpojkar i England.

Jag fann stora likheter mellan pojkarna i Willis studie och jagberättaren ”Zlatan”. ”Zlatan” använder likt pojkarna i studien sin kropp för att vinna framgång. Detta samtidigt som han nedvärderar skolan och studierna eftersom läsning och ordning är egenskaper han ser som kvinnliga. För att vinna framgång krävs att man slår sig fram och inte viker ner sig, det vill säga upphöjer värden som traditionellt setts som manliga.

Hela studien kan du läsa här: Kroppens roll i Jag är Zlatan Ibrahimovic

Jag gör podcast om arbetarlitteratur

Äntligen kan jag avslöja vad jag arbetat på de senaste månaderna. Nämligen en podcast om Arbetarlitteratur.

Jag upptäckte arbetarlitteraturen för ungefär ett halvår sedan och har läst enorma mängder sedan dess. När jag dessutom längtade tillbaka till radioskapandet föll bitarna på plats.

Varför är arbetarlitteratur ett bra ämne att göra podcast om? Jo, det finns en tydlig och passionerad publik. Många podcastskapare säger sig prata om allt mellan himmel och jord, men det är en ytterst dålig programidé. Styrkan i podcastens format är ju att man kan belysa någonting som traditionellt inte fått täckning i det klassiska medierna.

Det finns många bra podcasts där ute. Desto fler podcastskapare är usla på att marknadsföra sin skapelse. Jag brukar räkna med att själva marknadsföringen tar dubbelt så mycket tid i anspråk som produktionen av själva innehållet. Många bra innehållsskapare når tyvärr inte ut eftersom de bortser från det viktigaste momentet – nämligen att sprida sitt innehåll.

Podcasten Arbetarlitteratur finns på arbetarlitteratur.com. Glöm inte följa på Facebook och Instagram.

Utrustning för podcast – allt du behöver veta!

För några år sedan skrev jag ett blogginlägg om vilken utrustning det finns att välja på för den som vill göra sin egen podcast. Inlägget är fortfarande ett av de populäraste på den här bloggen, men det behöver en uppdatering. Därför kommer här en ny och uppdaterad guide som du kan ta hjälp av inför ditt köp.

I den här videon förklarar jag grunderna, men jag rekommenderar dig att också läsa blogginlägget.

En mikrofon per person

Grundregeln är enkel; en person per mikrofon är det som gäller. Delar ni mikrofon kommer det inverka negativt på ljudet. Risken är att ni, när ni ska samsas om en mikrofon, hamnar för långt bort från den. Följden blir att du tvingas höja ljudvolymen i efterhand, med effekten att surrande rumljud tas med. Då tänker du kanske att ni kan flytta mikrofonen mellan er, men nej. Det vållar så kallat ”handling noise”, ett skrapande och klunkande som uppstår i hanterandet av mikrofonen.

En mikrofon till varje person alltså. Utöver det behöver du en dator med redigeringsprogram och ett ljudkort. Låt oss ta en titt på vilka alternativ som finns.

En portabel inspelare passar alla

För de flesta är den bästa lösningen en portabel inspelare. Den passar nämligen alla behov. En portabel inspelare kan du enkelt ta med dig om du ska göra reportage eller spela in på annan ort. Den spelar in på minneskort eller hårddisk och du kan sedan föra över materialet till din dator för redigering. Dessutom fungerar de flesta portabla inspelare som ljudkort, vilket gör att du kan koppla den med USB till datorn och spela in direkt i ditt ljudredigeringsprogram. Väljer du då en portabel inspelare med ingång för externa mikrofoner (XLR-kontakter) fyller den precis samma fuktioner som ett renodlat ljudkort (mer om dessa nedan). Denna flexibilitet gör en portabel inspelare till det bästa alternativet.

De portabla inspelarna har en inbyggd mikrofon som främst bör användas ifall du gör reportage. De fångar nämligen upp en större del av rumljudet och lämpar sig sämre för tal som spelas in framför en mikrofon i studio. En extern mikrofon är därmed ett måste för dig som köper en portabel inspelare och vill göra mer än reportage på stan. Jag ger exempel på lämpliga mikrofoner i slutet av den här texten.

En av de populäraste tillverkarna av portabla inspelare är Zoom. Personligen föredrar jag Zoom H6 som ger dig uttag för fyra mikrofoner. Zoom har också en billigare modell, H5, som ger dig möjlighet att koppla in två mikrofoner. Till både Zoom H6 och H5 kan du köpa till en modul som ger dig uttag för ytterligare två mikrofoner.

Stabilt ljudkort

Du kan också välja att införskaffa ett externt ljudkort. Ett sådant kopplas till datorn via USB, men kan inte användas som portabel inspelare eftersom ljudkortet behöver en dator att spara det inspelade materialet på. (Ljudkortet kan såklart bli portabelt ifall du har en bärbar dator!) Eftersom en portabel inspelare är en allroundlösning tömmas det lite på kvalitén i alla avseenden. Med ett externt ljudkort får du bättre ljudkort för pengarna, eftersom det är bara just ett ljudkort och saknar inbyggda mikrofoner.

En populär tillverkare i den här kategorin är Focusrite som gör ljudkort de kallar Scarlett (riktigt läckra för övrigt). De finns i olika modeller beroende på hur många uttag för mikrofoner du behöver. Scarlett 2i2 har uttag för två mikrofoner, Scarlett 18i8 har uttag för fyra och Scarlett 18i20 har uttag för åtta. (Jag vet, namnen kan te sig lite ologiska.) Förutom Scarlett tillverkar även Zoom ljudkort. En annan populär tillverkare är Steinberg med sina modeller UR22 MK2 med två uttag för mikrofoner respektive UR44 med fyra. Till samtliga ljudkort jag tar upp här behövs alltså mikrofoner som kopplas in via XLR (vilket är standard).

Enkla USB-varianten

En USB-mikrofon är en mikrofon som samtidigt fungerar som ett ljudkort. Den kopplas till datorn via USB. Det här är ett enkelt och billigt alternativ som dock har sina begränsningar. Det brukar vålla problem att koppla in två USB-mikrofoner i samma dator, eftersom datorn hanterar dem som två olika ljudkort. Och kom ihåg regeln om att vara en person per mikrofon. Är ni alltså två personer som ska spela in är det här alltså inget optimalt alternativ. Men det finns ett tillfälle då det fungerar! Sitter ni på distans och spelar in via Skype använder ni varsin dator, och då är en USB-mikrofon ett helt okej budgetalternativ.

Populära USB-mikrofoner är Røde NT-USB, Shure MV5, Blue Yeti, Røde Podcaster, och den något billigare the t.bone SC 440 USB.

Mikrofoner

Ljudkort i all ära, men mikrofoner är det viktigaste. Det finns såklart allehanda varianter att välja på, men en sak är klar; du ska ha en kardioid (också kallad riktad) eller superkardioid. En sådan mikrofon tar upp ljud framifrån och avskärmar ljud från sidan, vilket ju är lämpligt när det enbart är din röst som ska höras.

Vill du ha en bra och billig variant finns omtyckta Røde NT1-A och den något dyrare varianten NT2-A. the t.bone SC 400 är ett billigare men likväl bra alternativ. Dessa mikrofoner duger gott och väl, och jag undviker här att tipsa om de dyrare proffsvarianterna, för de kräver även dyrare ljudkort.

Dessa mikrofoner kräver stativ att hänga upp dem på. Du kan välja stativ som står på marken, fästs i bordskanten eller ställs på bordet. Jag rekommenderar också att använda puffskydd som minimerar puffar som bildas av luften från hårda konsonanter. (Testa uttala bokstaven ”p”).

Studiomikrofoner kan vara klumpiga att ta med ifall du ger dig ut på fältet, exempelvis om du vill spela in din podcast inför publik eller reser runt och spelar in i olika miljöer. Då kan en handhållen mikrofon vara smidigare. I den här kategorin finns en av världens mest sålda mikrofoner, Shure Beta 58. the t.bone erbjuder den billigare kopian/varianten MB85 Beta. Dessa mikrofoner går såklart även att använda i hemmastudion.

Ljudredigering

Adobe Audition är mitt favoritredigeringsprogram. Andra föredrar Hindenburg. Cubase är ett annat alternativ jag aldrig testat och inte kan uttala mig om. Ett gratisalternativ är Audacity, men det är också något omständigare att klippa i. För dig som har Mac är Logic Pro X och Garageband ett alternativ.

Hörlurar

Med ett par hörlurar kan du överhöra ljudkvaliteten medan du spelar in. De flesta ljudkort, portabla inspelare och även USB-mikrofoner har uttag för hörlurar. Det bör vara en modell med slutna lurar som inte läcker ljud så att mikrofonen plockar upp det. Exempelvis Audio Technica ATH-M30x eller Sony MDR-7506.

Det viktigaste – Studion

Slutligen vill jag också säga något om studion, för bra ljudkvalitet beror på mer än hur mycket pengar du har till inspelningsutrustning. Viktigast av allt är inspelningsmiljön. Du bör spela in i ett tyst rum utan ventilation som surrar. Undvik också ekande rum eller inred sådana med mattor och tyg. Även element och kylskåp brukar ha en tendens att göra sig hörda. Spelar du in på datorn bör du undersöka ifall den kan ställas i ett angränsande rum. Du kan delvis rätta till ljudkvaliteten i redigeringen efteråt, men du kan aldrig få det att låta lika bra som om du tänkt på saken redan vid inspelningstillfället.

Efterforska på egen hand

Slutligen; det här är en guide som i första hand redovisar de övergripande principerna kring hur du kan tänka när du väljer utrustning. Jag rekommenderar dig att söka vidare på nätet och läsa på om de modeller som intresserar dig, och särskilt kontrollerar så att till exempel de mikrofoner du väljer passar ihop med det ljudkort eller den portabla inspelare du tänkt köpa. Särskilt vill jag rekommendera Marco Arments genomgång av olika mikrofoner. (på engelska).

Önskar du professionell hjälp med produktion erbjuder jag den tjänsten. Läs mer här!

Hoppas att jag lyckats besvara dina frågor. Om inte, skriv en kommentar eller maila så hjälper jag dig!

Tänkandets historia i bautaverk

Jag visste ingenting om filosofi. Först det senaste året har jag fått kunskap om ideernas historia genom den kurs i litteraturvetenskap som jag läser. Nu i jul tänkte jag att jag skulle passa på att lära mig mer om filosofi och lyckligtvis hade Svante Nordins nya bok nyligen kommit ut i butikshyllorna.

Svante Nordin är pensionerad (och passionerad) professor i ide- och lärdomshistoria. I höstas var jag på en av hans föreläsningar och få professorer är lika bra på att undervisa som han är. Han har en originell stil där han står rakt upp och ner och pratar. Kunskapen finns där inom honom och han behöver varken hjälp av power points eller griffeltavlor. Det känner man när man läser hans bok.

Filosoferna: den moderna världens födelse och det västerländksa tänkandets historia 1776-1900 är inget litet verk. 850 sidor fullspäckat med information om filosoferna, deras tankar och deras omgivning. Allt sammansatt i en analys av samhällets utveckling. Printat ner av Svante efter behag utan att han någonsin tappar tråden. En enda röra som proppats in i en gigantisk bok samtidigt som där finns en struktur som är logisk. Jag känner till och med att där finns ett mål och en mening; ett budskap. Det är övergripande, detaljrikt, enkelt att hänga med och jag får en förståelse för tankarna som sätts i sin samtid.

Som jag nämnde är (eller åtminstone var) min kunskap om filosofi begränsad. Ändå undrar jag om det inte, framförallt kring det moderna genombrottet, borde finnas flera framstående tänkare inom feminismen? Det västerländska tänkandets historia är manligt, men när den kvinnliga rörelsen och författarna slår igenom borde det också finnas framstående tänkare bakom. Dessa saknas, men återfinns kanske i den andra delen. För dessa 850 sidorna är faktiskt bara en del. Den andra handlar om 1900-talets tänkare, en bok som egentligen är del ett eftersom den kom ut först, men jag valde att läsa böckerna i kronologisk ordning.

Nu ska jag ta mig an 1900-talet tänkare.

Finns hos: Adlibris och Bokus.

Julläsning efter uppsatsen

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen. Det beror på att jag i jul har skrivit en uppsats i litteraturvetenskap och saknat tid till annan läsning, Men nu under helgdagarna har jag återupptagit det skönlitterära läsandet.

Jag jar läst Underdog av Torbjön Flygt och Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri. Underdog är verkligen en bra bok! Det kan sägas vara en uppväxtskildring, men också en arbetarskildring. Det handlar om unge Johan som växer upp tillsammans med sin arbetande mor och pluggande syster. Torbjörn Flygt lyckas inte bara fånga den kulturella arbetarmiljön, han gör det också i en tid där det gamla trygghetssystemet och socialistiska samhället övergår i ett marknadsliberalt. Det är en individs klassresa i ett samhälles förändring.

Ett öga rött har du säkert hört talas om. Det är en av de senaste årens mest omtalade böcker. Den är skriven på invandrarsvenska och handlar om en ”revolutionsblatte” som skriver dagbok om mestadels sin skolgång. Ett porträtt om klass och etnicitet.

Dessutom läser jag första delen av idehistoriken Svante Nordins hutlöst tjocka böcker om det västerländska tänkandets historia. Filosoferna heter böckerna. En perfekt ingång till filosofin för mig som vill lära mig mer om tänkandets historia. Och är det någon som kan den saken så är det Svante Nordin.

Härnäst tar jag i tu med Mo Yans Vitlöksbaladerna, Sartres Äcklet och Joachim Fests biografi om Albert Speer, Albert Speer – En biografi.

Hur använder Zlatan sin kropp?

Den här månaden har jag dessvärre inte särskilt mycket tid över till att blogga och läsa. Jag ska nämligen skriva en uppsats i litteraturvetenskap.

Det innebär att det trots allt blir en del läsande och skrivande. Jag ska studera hur jagberättaren i Zlatan Ibrahimovics självbiografi använder sin kropp. Jag ska göra det utifrån den brittiska sociologen och kulturvetaren Paul Willis berömda studie Fostran till lönearbete, där han under några år på sjuttiotalet studerade ett antal brittiska arbetargrabbar.

Beverley Skeggs skriver i sin studie Att bli respektabel att arbetargrabbar använder sin klassbakgrund för att vinna framgång. Enligt vad jag vet om Paul Willis studie så är en av slutsatserna han drar att arbetargrabbar uppvärderar den manliga styrkan och det manliga kroppsarbetet och nedvärderar den kvinnliga tänkandet och det akademiska.

Kroppen är på flera sätt central i Jag är Zlatan Ibrahimovic. En bok jag nu ska läsa för andra gången. Det ska bli spännande att se vilka slutsatser jag kommer dra.

Min katt Jugoslavien och djur i litteraturen

Igår var jag på Författarscen i Malmö för att lyssna på det finska stjärnskottet Pajtim Statovci. När jag läste om hans bok Min katt Jugoslavien kände jag direkt att det var en bok för mig. Jag älskar magisk realism, symbolism och absurd humor. I en intervju nämde Statovci vilka författare som inspirerat honom och några av dem är mina favoriter. Frans Kafka, Isabel Allende och Gabriel Garcia Marquez. Några hade jag inte hört om och satte därför genast upp dem på listan över vad jag ska läsa framöver. Mikhail Bulgakov och Toni Morrison.

Statovci berättade under samtalet på Författarscen Malmö att han läst animal studies på Helsingfors universitet. I boken förekommer nämligen en del djur. Bland annat en katt som kan prata. Jag har också läst animal studies. Inom forskningsfältet studerar man hur djur gestaltas i bland annat fiktion och marknadsföring. Till exempel ges djur ofta en röst i marknadsföringen, inte sällan med enda uppgift att säga åt oss att äta dem. Absurt nog. Glada grisar med pratbubblor är vanliga på skinkförpackningar. Kossorna vill gärna att vi dricker deras mjölk. Vi tilldelar alltså djuren mänskliga egenskaper. Och när vi gör det så gör vi det enligt vissa koder. Det kan jämföras med hur vi kategoriserar människor efter hudfärg, kön och härkomst. Koderna betyder dessutom olika i olika delar av världen. En katt i forna Jugoslavien kan vara smutsig och ovälkommen, medan samma katt är söt och något man gosar med i Finland. Det är ett otroligt fascinerat forskningsfält och jag tror jag ska sätta mig in i det mer framöver. Och jag ska ha det i åtanke när jag läser Statovcis bok.

Läser nu: Svinalängorna

Jag har börjat läsa Svinalängorna av Susanna Alakoski. En bok om fattigdom som Alakoski fick Augustpriset för 2006. Alakoski har ett väldigt fint motto för sitt skrivande. På hennes hemsida står:

En författare bör ha ett litterärt uppdrag.
Böcker bör ha ett ärende.
En författare ska inte vara politiker, men en författare ska blottlägga samband som kan få politiska konsekvenser.
Säger: könsstympning, statare och förintelse, ni fattar.

Svinalängorna handlar om en finsk familj i Sverige. Det är fattigdom och alkoholism. Jag återkommer med en recension så småningom.

Avundsjuk på Norge

Jag har alltid varit avundsjuk på den norska litteraturen. De har så många stora författare. Ibsen och Hamsun förstås. Hamsuns bok Svält är en av mina absoluta favoriter. En annan norsk författare jag fått upp ögonen för är Amalie Skram. Rekommenderar bland annat novellen Karens jul. Amalie Skram var en av författarna i det moderna genombrottet. Hon skrev om kvinnans ställning, men till skillnad från många andra kvinnliga författare från den här tiden gjorde hon det ur ett klassperspektiv. Hon skildrade misär och hennes texter är ofta mörka och brutala.

Men inte nog med att norrmännen historiskt haft stora världsberömda författare. Även i vår tid har de flera världsberömda författare. Jag tänker framförallt på Karl-Ove Knausgård och Jon Fosse. I Gomorron världen på P1 i söndags sändes ett inslag om den nutida norska litteraturen. Det är nämligen norska författare som toppar försäljningslistorna i Sverige för tillfället. Lyssna här!

Jag har några böcker skrivna av norrmän på min lista över vad jag ska läsa framöver:
Berettälse om ett äktenskap av Geir Gulliksen
De oroliga av Linn Ullman
En av oss av Åsne Seierstad

Har du läst någon av dem?

Jag har börjat läsa serier

För inte så länge sen läste jag Liv Strömquists nya album Uppgång och fall. Jag har tidigare inte läst serier. (Förutom de Kalle Anka-tidningar jag läste som barn.) Ett seriealbum som på senare tid fått mycket uppmärksamhet är Daria Bogdanskas Wage Slaves. Sydsvenskan hade för ett tag sen en intressant artikel.

Wage Slaves är en självbiografisk skildring av villkoren för de som arbetar svart. Daria får arbete på en restaurang på Möllan i Malmö och inleder så småningom om en process för att tillsammans med en journalist och fackförbundet förbättra arbetsvillkoren för de som arbetar på restaurangen. Men det är också en berättelse om kärlek, klass och utanförskap.

Jag köpte seriealbumet igår och läste det direkt. Jag återkommer med en längre recension. Jag köpte också Skymningslandet av Marie Hermansson. Jag lär väl återkomma med några rader om också den. Som jag tidigare nämnt läser jag mycket arbetarskildringar. Det här är två böcker som väl kan räknas dit.

Har du läst någon av böckerna? Vad tyckte du?