En litteraturstudie av hur Zlatan använder sin kropp

Jag läser litteraturvetenskap vid Lunds universitet. I januari lämnade jag in min B-uppsats där jag analyserar hur jagberättaren i boken Jag är Zlatan Ibrahimovic av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz använder sin kropp. Jag utgår från den brittiska sociologen Paul Willis studie Learning to Labour (Fostran till lönearbete), där han studerar några arbetarpojkar i England.

Jag fann stora likheter mellan pojkarna i Willis studie och jagberättaren ”Zlatan”. ”Zlatan” använder likt pojkarna i studien sin kropp för att vinna framgång. Detta samtidigt som han nedvärderar skolan och studierna eftersom läsning och ordning är egenskaper han ser som kvinnliga. För att vinna framgång krävs att man slår sig fram och inte viker ner sig, det vill säga upphöjer värden som traditionellt setts som manliga.

Hela studien kan du läsa här: Kroppens roll i Jag är Zlatan Ibrahimovic

Jag gör podcast om arbetarlitteratur

Äntligen kan jag avslöja vad jag arbetat på de senaste månaderna. Nämligen en podcast om Arbetarlitteratur.

Jag upptäckte arbetarlitteraturen för ungefär ett halvår sedan och har läst enorma mängder sedan dess. När jag dessutom längtade tillbaka till radioskapandet föll bitarna på plats.

Varför är arbetarlitteratur ett bra ämne att göra podcast om? Jo, det finns en tydlig och passionerad publik. Många podcastskapare säger sig prata om allt mellan himmel och jord, men det är en ytterst dålig programidé. Styrkan i podcastens format är ju att man kan belysa någonting som traditionellt inte fått täckning i det klassiska medierna.

Det finns många bra podcasts där ute. Desto fler podcastskapare är usla på att marknadsföra sin skapelse. Jag brukar räkna med att själva marknadsföringen tar dubbelt så mycket tid i anspråk som produktionen av själva innehållet. Många bra innehållsskapare når tyvärr inte ut eftersom de bortser från det viktigaste momentet – nämligen att sprida sitt innehåll.

Podcasten Arbetarlitteratur finns på arbetarlitteratur.com. Glöm inte följa på Facebook och Instagram.

Utrustning för podcast – allt du behöver veta!

För några år sedan skrev jag ett blogginlägg om vilken utrustning det finns att välja på för den som vill göra sin egen podcast. Inlägget är fortfarande ett av de populäraste på den här bloggen, men det behöver en uppdatering. Därför kommer här en ny och uppdaterad guide som du kan ta hjälp av inför ditt köp.

I den här videon förklarar jag grunderna, men jag rekommenderar dig att också läsa blogginlägget.

En mikrofon per person

Grundregeln är enkel; en person per mikrofon är det som gäller. Delar ni mikrofon kommer det inverka negativt på ljudet. Risken är att ni, när ni ska samsas om en mikrofon, hamnar för långt bort från den. Följden blir att du tvingas höja ljudvolymen i efterhand, med effekten att surrande rumljud tas med. Då tänker du kanske att ni kan flytta mikrofonen mellan er, men nej. Det vållar så kallat ”handling noise”, ett skrapande och klunkande som uppstår i hanterandet av mikrofonen.

En mikrofon till varje person alltså. Utöver det behöver du en dator med redigeringsprogram och ett ljudkort. Låt oss ta en titt på vilka alternativ som finns.

En portabel inspelare passar alla

För de flesta är den bästa lösningen en portabel inspelare. Den passar nämligen alla behov. En portabel inspelare kan du enkelt ta med dig om du ska göra reportage eller spela in på annan ort. Den spelar in på minneskort eller hårddisk och du kan sedan föra över materialet till din dator för redigering. Dessutom fungerar de flesta portabla inspelare som ljudkort, vilket gör att du kan koppla den med USB till datorn och spela in direkt i ditt ljudredigeringsprogram. Väljer du då en portabel inspelare med ingång för externa mikrofoner (XLR-kontakter) fyller den precis samma fuktioner som ett renodlat ljudkort (mer om dessa nedan). Denna flexibilitet gör en portabel inspelare till det bästa alternativet.

De portabla inspelarna har en inbyggd mikrofon som främst bör användas ifall du gör reportage. De fångar nämligen upp en större del av rumljudet och lämpar sig sämre för tal som spelas in framför en mikrofon i studio. En extern mikrofon är därmed ett måste för dig som köper en portabel inspelare och vill göra mer än reportage på stan. Jag ger exempel på lämpliga mikrofoner i slutet av den här texten.

En av de populäraste tillverkarna av portabla inspelare är Zoom. Personligen föredrar jag Zoom H6 som ger dig uttag för fyra mikrofoner. Zoom har också en billigare modell, H5, som ger dig möjlighet att koppla in två mikrofoner. Till både Zoom H6 och H5 kan du köpa till en modul som ger dig uttag för ytterligare två mikrofoner.

Stabilt ljudkort

Du kan också välja att införskaffa ett externt ljudkort. Ett sådant kopplas till datorn via USB, men kan inte användas som portabel inspelare eftersom ljudkortet behöver en dator att spara det inspelade materialet på. (Ljudkortet kan såklart bli portabelt ifall du har en bärbar dator!) Eftersom en portabel inspelare är en allroundlösning tömmas det lite på kvalitén i alla avseenden. Med ett externt ljudkort får du bättre ljudkort för pengarna, eftersom det är bara just ett ljudkort och saknar inbyggda mikrofoner.

En populär tillverkare i den här kategorin är Focusrite som gör ljudkort de kallar Scarlett (riktigt läckra för övrigt). De finns i olika modeller beroende på hur många uttag för mikrofoner du behöver. Scarlett 2i2 har uttag för två mikrofoner, Scarlett 18i8 har uttag för fyra och Scarlett 18i20 har uttag för åtta. (Jag vet, namnen kan te sig lite ologiska.) Förutom Scarlett tillverkar även Zoom ljudkort. En annan populär tillverkare är Steinberg med sina modeller UR22 MK2 med två uttag för mikrofoner respektive UR44 med fyra. Till samtliga ljudkort jag tar upp här behövs alltså mikrofoner som kopplas in via XLR (vilket är standard).

Enkla USB-varianten

En USB-mikrofon är en mikrofon som samtidigt fungerar som ett ljudkort. Den kopplas till datorn via USB. Det här är ett enkelt och billigt alternativ som dock har sina begränsningar. Det brukar vålla problem att koppla in två USB-mikrofoner i samma dator, eftersom datorn hanterar dem som två olika ljudkort. Och kom ihåg regeln om att vara en person per mikrofon. Är ni alltså två personer som ska spela in är det här alltså inget optimalt alternativ. Men det finns ett tillfälle då det fungerar! Sitter ni på distans och spelar in via Skype använder ni varsin dator, och då är en USB-mikrofon ett helt okej budgetalternativ.

Populära USB-mikrofoner är Røde NT-USB, Shure MV5, Blue Yeti, Røde Podcaster, och den något billigare the t.bone SC 440 USB.

Mikrofoner

Ljudkort i all ära, men mikrofoner är det viktigaste. Det finns såklart allehanda varianter att välja på, men en sak är klar; du ska ha en kardioid (också kallad riktad) eller superkardioid. En sådan mikrofon tar upp ljud framifrån och avskärmar ljud från sidan, vilket ju är lämpligt när det enbart är din röst som ska höras.

Vill du ha en bra och billig variant finns omtyckta Røde NT1-A och den något dyrare varianten NT2-A. the t.bone SC 400 är ett billigare men likväl bra alternativ. Dessa mikrofoner duger gott och väl, och jag undviker här att tipsa om de dyrare proffsvarianterna, för de kräver även dyrare ljudkort.

Dessa mikrofoner kräver stativ att hänga upp dem på. Du kan välja stativ som står på marken, fästs i bordskanten eller ställs på bordet. Jag rekommenderar också att använda puffskydd som minimerar puffar som bildas av luften från hårda konsonanter. (Testa uttala bokstaven ”p”).

Studiomikrofoner kan vara klumpiga att ta med ifall du ger dig ut på fältet, exempelvis om du vill spela in din podcast inför publik eller reser runt och spelar in i olika miljöer. Då kan en handhållen mikrofon vara smidigare. I den här kategorin finns en av världens mest sålda mikrofoner, Shure Beta 58. the t.bone erbjuder den billigare kopian/varianten MB85 Beta. Dessa mikrofoner går såklart även att använda i hemmastudion.

Ljudredigering

Adobe Audition är mitt favoritredigeringsprogram. Andra föredrar Hindenburg. Cubase är ett annat alternativ jag aldrig testat och inte kan uttala mig om. Ett gratisalternativ är Audacity, men det är också något omständigare att klippa i. För dig som har Mac är Logic Pro X och Garageband ett alternativ.

Hörlurar

Med ett par hörlurar kan du överhöra ljudkvaliteten medan du spelar in. De flesta ljudkort, portabla inspelare och även USB-mikrofoner har uttag för hörlurar. Det bör vara en modell med slutna lurar som inte läcker ljud så att mikrofonen plockar upp det. Exempelvis Audio Technica ATH-M30x eller Sony MDR-7506.

Det viktigaste – Studion

Slutligen vill jag också säga något om studion, för bra ljudkvalitet beror på mer än hur mycket pengar du har till inspelningsutrustning. Viktigast av allt är inspelningsmiljön. Du bör spela in i ett tyst rum utan ventilation som surrar. Undvik också ekande rum eller inred sådana med mattor och tyg. Även element och kylskåp brukar ha en tendens att göra sig hörda. Spelar du in på datorn bör du undersöka ifall den kan ställas i ett angränsande rum. Du kan delvis rätta till ljudkvaliteten i redigeringen efteråt, men du kan aldrig få det att låta lika bra som om du tänkt på saken redan vid inspelningstillfället.

Efterforska på egen hand

Slutligen; det här är en guide som i första hand redovisar de övergripande principerna kring hur du kan tänka när du väljer utrustning. Jag rekommenderar dig att söka vidare på nätet och läsa på om de modeller som intresserar dig, och särskilt kontrollerar så att till exempel de mikrofoner du väljer passar ihop med det ljudkort eller den portabla inspelare du tänkt köpa. Särskilt vill jag rekommendera Marco Arments genomgång av olika mikrofoner. (på engelska).

Önskar du professionell hjälp med produktion erbjuder jag den tjänsten. Läs mer här!

Hoppas att jag lyckats besvara dina frågor. Om inte, skriv en kommentar eller maila så hjälper jag dig!

Har fotografiet dödat måleriet?

Jag befinner mig sedan några dagar i Amsterdam. En trevlig stad som är något av centrum för europeisk kultur. Varje dag har jag tillbringat på olika museum runtom i staden. Under min vistelse på dessa museer har jag funderat över museet som medium.

Det finns åtminstone fyra museet i Amsterdam du bör besöka: Anne Frank Huis, Rembrandt Huis, Vincent Van Gogh och Rijksmuseum. Jag har besökt samtliga och alla har gett mig samma känsla – en känsla av autenticitet. Jag har stått i det rum där Anne Frank med familj gömde sig undan nazisterna. Jag har stått på platsen där Rembrandt lagade mat och där han målade sina tavlor. Jag har stått i hans väntesal och vid hans korta säng. Jag har stått framför Vincent Van Goghs självporträtt; så nära att jag kunnat se vartenda penseldrag.

Amsterdam

Rembrandts Nattvakten

Det är en speciell känsla att stå framför Rembrandts Nattvakten. En av världens mest berömda målningar och ovärderlig. Det är en enorm målning som i sitt ursprungliga skick var ännu större, men kom att skäras ner eftersom den var för stor för att transporteras igenom dörrarna till det hus där den skulle hänga. Målningen hänger ensam på en vägg på Rijksmuseum, i det enda rum där golvet är täckt med heltäckningsmatta. Ett rep avskärmar närgångna besökare. Två kostymklädda vakter står på varsin sida om konstverket och släpper inte blicken från besökarna.

Det är naturligtvis av säkerhetsskäl de står där, men likväl medverkar deras närvaro på besökarnas intryck av tavlan. Det här konstverket är mer värt än alla andra. Det förstår du. Ingen av de andra tusentals tavlor som hänger på Rijksmuseem har den bevakningen.

Nattvakten är en tavla målad på sextonhundratalet. Det innebär att den numera är under Public Domain. Den får spridas fritt eftersom upphovsrätten bara gäller ett antal år efter konstnärens död. Trots det vallfärdar besökare till museet för att se tavlan. Även om de kan stanna hemma framför Google och titta på den. Varför?

Det är den speciella känslan av att vara på plats. En målning är unik för det finns bara ett original. På samma sätt finns det bara ett hus där Rembrandt arbetade och bara ett hus där Anne Frank gömde sig. Ärligt talat har jag ingen aning ifall den tavla som sägs vara Rembrandts Nattvakten och hänger på Rijksmuseet är äkta. Det är den säkert. Men faktum är också att de genom vakterna och utformningen av rummet enkelt hade kunnat bedra mig.

Rembrandt Nattvakten

Måleriet och fotografiet

När fotografiet kom förändrades måleriets mening. Förut spreds målningar för att bland annat ge en bild av kungligheter och byggnader. Konstverken hade ett informationssyfte. Det var ett sätt att bevara en bild för eftervärlden. Sedan kom kameran. Fotografier kunde framställas i oändliga mängder och gjorde måleriet överflödigt. Eller rättare sagt; gjorde måleriets överflödigt i den form det användes då.

Men kom ihåg att inga medier dör. De förändras. När fotografiet blev standard för att sprida avbildningar av miljöer och människor blev måleriet vad vi känner det som idag. Något unikt med en historia. Originalen uppvärderades.

Samma speciella känsla uppstår knappast när du står framför ett fotografi. Men att stå framför Rembrandts målning och se varje penseldrag, tänka att det var på den duken han målade, och att det var cirka fyrahundra år sedan är smått magnifikt. Om det vittnar vakterna som står med armarna i kors under målningen. Det finns bara ett exemplar och du står vid det just nu. Historien blir viktig för konstverket. Hur kom det till? När målades det? Hur målades det?

Och arrangemanget reproducerar definitivt en kanon. Går du omkring i en sal full med konst och ett verk har fått en egen vägg, heltäckningsmatta och vakter kring sig inser du ganska omgående att det är något unikt med det där verket. Det är inte som det andra. Genom utformningen av miljön reproduceras den kanon som råder. Dessutom finns det betydligt mer information om det kända verket än de andra. Inte sällan broschyrer intill. Också du kommer att älska verket när du blir insatt i det och förstår dess storhet.

Konst i sociala medier

På Anne Frank Huis var det förbjudet att fotografera. Kanske för att det är en känslofylld plats. Där råder en tystnad av ett slag som du sällan hör. Det är en plats för eftertanke. Varför det var förbjudet att fotografera på van Gogh museum vet jag inte. Där hängde banderoller med uppmaningar till besökarna att dela med sig av bilder från platsen på sociala medier, men hur ska de få besökarna att göra det när det råder fotoförbud?

På både Rembrandt Huis och Rijksmuseet var det fullt tillåtet att fotografera. Nu är det visserligen oftast kö till Van Gogh museum och Rijksmuseum och de är knappast i behov av särskilt omfattande marknadsföring, men att tillåta besökarna att fotografera på museer är definitivt ingenting som får besökstillströmningen att avstanna. Besökarna stannar inte hemma för att de kan se bilderna på sociala medier. På samma sätt som filmer från konserter inte får människor att stanna hemma från Håkan på Ullevi. Tvärtom föder det intresset hos fler att uppleva känslan på plats. Känslan av att vara unik framför ett konstverk eller att vara på en unik konsert som bara uppförs en enda gång – och det nu.

Fotografiet och konsten samverkar således. Fotografiet sprider konstverket (vilket dessutom är demokratifrämjande) och lockar fler besökare till museerna. Det är upplevelsen av att vara på plats som spelar roll. Så precis som andra medier har även mediet måleriet överlevt och förändrats i takt med tiden.

Bildkälla: Wikimedia

Webbdesign med fokus på innehåll

Efter en längre tids uppehåll med åtaganden på andra håll har jag gett hemsidan ett ordentligt lyft inför en kommande blogghöst. Här är tankarna bakom den nya kostymen och trenderna inom webbdesignvärlden.

Jag ser fram emot att den här hösten få blogga vidare om människans förhållning till teknik. Men jag tänker också bredda bevakningsområdet lite. Jag tänker skriva om teknikens och mediernas roll i samhället och kulturen. Det blir tankeväckande betraktelser om aktuella fenomen med syfte att förstå vår samtid och historia. Artiklarna om Pokémon Go och Instagram Stories kommer under hösten. Nu ägnar vi vår uppmärksamhet åt den här hemsidans nya design.

När man konstruerar en hemsida bör man börja i grunden. Vad är hemsidan syfte? Kappan ska hängas om axlarna och inte tvärtom. Jag tyckte jag fann en form i skrivandet för ett år sedan och den formen behövde en bättre anpassa kostym. Jag behövde sätta innehållet i fokus. Att sätta innehållet i fokus är en trend som pågått i webbdesignervärlden ett tag och den har jag hakat på. Här är huvudtankarna bakom den nya designen kopplat till tre aktuella trender:

MattiasTorstensson.se

Content first

Trenden att sätta innehållet främst kallas ”Content first” Det innebär att du direkt när du klickar på en länk till min hemsida ska finna det du söker. Du ska inte störas av annat krimskrams som distraherar din upplevelse. Därav den minimalistiska menyn, där menyalternativen gömts bakom de tre strecken som numera blivit standardsymbolen för menyer. Sidospalterna är bortrensade till förmån för en enda stor mittenkolumn där innehållet placerats centralt.

Varför trenden ”Content First”? Jag känner till två möjliga förklaringar som hänger samman. Sedan 00-talet har vi fått allt fler hemsidor och de har fyllts med allt mer information. Konkurrensen om din uppmärksamhet är stor och det har givit dig sämre tålamod. Om du inte direkt finner vad du söker ger du upp. Ärligt talat, hur många gånger har du inte stängt ner de där lockande videoklippen som föregåtts av två minuter reklam? Tålamodet är för kort när det finns hur många andra videoklipp som helst att välja på.

Möjligtvis är också reklambranschen en anledning till att du vill ha hemsidan fri från störande information. Alla har vi väl irriterats över Aftonbladets blinkande banners och installerat Adblocker? Reklambranschen har därför tvingats till en liknande Content-First-strategi som vi andra. Numera arbetar de med sponsrat innehåll som riktar sig direkt till konsumenten. Det innebär att företagen, med hjälp av den enorma data som finns insamlad om oss via exempelvis Facebook, strävar efter bättre träff på sina kampanjer. De vill nå de som är intresserade och möjliga konsumenter. Att lägga reklambudgeten på kampanjer till de som kan tänka sig handla är bättre än att lägga budgeten på att irritera de som ändå inte tänker köpa den där rosa skjortan.

Dela med vänner

Det är en fruktansvärd sanning, men statistiken visar att många delar innehåll innan de läst artikeln. De reagerar på rubriken och delar. Därför uppmuntras webbdesigners att placera Dela-knappar högst upp på sidan och inte efter artiklarna. Här har jag låtit det vackra gå före och likväl placerat dela-knapparna under artikeln. De passade bäst där och jag tror nog att du trots allt kan tänka dig dela även efter att ha läst artikeln.

Dela-knapparna är idag centrala för bloggare. Allt mer trafik kommer från de sociala medierna. När jag kring millennieskiftet började bygga hemsidor kom all trafik antingen direkt (det vill säga från adressfältet i webbläsarens överkant) eller från Google. Idag utkämpas ett krig om uppmärksamheten i sociala medier. Allting filtreras genom Twitter och Facebook. De sociala medierna kan ses som timglas där innehållet trängs för att passera genom det smala röret. Jag tänker skriva mer om detta demokratiska problem i höst. Nu håller vi oss till hemsidans design och konstaterar att bloggare är beroende av att anpassa sina sidor efter sociala medier. Det gäller att uppmuntra till delning av innehållet och att se till att länkar till sidan förpackas snyggt i twitter- och facebookflöden.

mattiassmal

Mobilen det nya

Det är inte bara ”Content first”. Det är även ”Mobile first”. Innan Apple lanserade sin Iphone 2007 behövde ingen designa för mobilen. Vi närmar oss (många sidor är redan där) en verklighet där majoriteten av webbtrafiken kommer från mobiltelefoner. Därför är min nya hemsida i första hand designad för nallen. Att bygga för mobilen är både svårare och enklare. På datorskärmen kan du placera innehållet både horisontellt och vertikalt. I mobilen är det en enda vertikal linje. Möjligheterna är färre när du enbart har en kolumn att arbeta med. Det blir svårare att göra sidan unik. Samtidigt är det inte lika tekniskt utmanande som att bygga för en datorskärm, där kolumnerna på ett annat sätt ska förhålla sig till varandra.

En sak jag tackar mobilen för är att vi vant oss vid att scrolla. Hemsidorna har blivit längre och de liknar allt mer boksidor. Det är tacksamt att kunnat arbeta med större text och fler tomma ytor och inte behövt känna en press att trycka in allt överst på sidan. När jag började göra hemsidor blev folk galna över att de var tvungna att scrolla och innehållet inte syntes direkt när de klickade upp sidan.

Hitta rätt

Det är mina tre huvudtankar kring den nya designen. Jag har satt innehållet främst, gjort det delvänligt och främst anpassat sidan för mobilen. I övrigt har jag valt att fortsätta med en startsida med betoning på bilder. Det är ett effektivt sätt att snabbt tolka vad inlägget handlar om och hjälper dig snabbt hitta relevanta artiklar. Jag har också inför ett tagg-system (liknande de sociala mediernas #hashtag), där du förhoppningsvis enklare ska hitta innehåll du är intresserad av. Taggarna finner du längst upp i varje artikel. Dessutom finner du rekommenderade artiklar under varje inlägg ifall du är sugen på att läsa mer. Kommentarsfunktionen är utbytt och omdesignad för att göra det enklare för dig att kommentera. Och som vanligt fortsätter jag också med mitt nyhetsbrev för dig som inte vill riskera att missa ett enda inlägg. Prenumerera på det via formuläret nedan!

Det är huvudfilosofin bakom den nya designen. Dela gärna med dig av dina åsikter. Och som alltid när man lanserar nytt – gör mig uppmärksam på barnsjukdomar och skalbaggar!

Content marketing är inget att frukta

Journalistik och marknadsföring får allt mer gemensamt. Content marketing, branded content och native advertising kallas det bland annat och det är många journalisters värsta mardröm. Samtidigt som det är journalistikens räddning. Det här är det tredje inlägget i serien om studentradions framtid.

Framtidens marknadsföring handlar om att berätta. Att skapa innehåll som är intressant. Företag behöver bygga en identitet som når igenom bruset. Det gör de inte genom att ropa ”köp” i tv-rutan. Det gör de genom att berätta i syfte att bygga en identitet. Berättelser som intresserar konsumenten.

Det här är en utveckling som ställer till det i medievärlden. Annonsmarknaden blöder eftersom allt färre företag vill köpa klassiska annonser. Det leder till färre intäkter för medierna. Reklamen är död men kommunikationen lever. Om medierna även i fortsättningen är intresserade av inkomster från företag behöver de erbjuda innehållsmässig marknadsföring. Journalister är bra på att berätta. Kompetens som kommunikationsbyråerna behöver. Många journalister har redan börjat skapa specialbeställda tv-serier och bilagor. Den stora farhågan är att den journalistiska trovärdigheten ska försvinna när företag vill köpa annonser som efterliknar redaktionellt innehåll.

Jag är inte orolig för den här utvecklingen. Vad företagen behöver i sin marknadsföring är trovärdighet. Det finns ett ömsesidigt beroende mellan journalistiken och företagen. Huvudkravet för att företag ska lyckas med sponsrat innehåll är att det förmedlas på ett trovärdigt sätt. Missbrukas det sjunker mediernas förtroende och företagen tappar således kanaler de behöver.

Studentradion van

Vad har den här utvecklingen med studentradion att göra? Studentradion har historiskt haft en central plats i studentlivet. Som en av väldigt få medieaktörer fyller den en viktig funktion i en annars underbevakad studentvärld. Så länge som studentradion funnits har den varit ett forum för olika studentföreningar att nå ut med information. Kårer och nationer har länge producerat egna program på studentradion.

Där skiljer sig studentradion från studenttidningarna som generellt har en mer granskande inställning. Huvudorsaken till skillnaden är att studentradion är sprungen ur närradion. Principen med närradio är att olika föreningar ska erbjudas sändningstid under en och samma frekvens. På så vis har studentradion i alla tider sysslat med en form av content marketing.

Närradions guldålder

80-talet är än idag studentradions guldålder. Radio AF, som är Sveriges största studentradio, erbjöd musik som du inte på långa vägar kunde höras i den statliga radion. Några kommersiella radiostationer som sände musik fanns inte. Närradion var det enda alternativet till Sveriges radios sändningar och lyssnarantalen mycket höga.

När tv-monopolet upphörde i början av 90-talet ville flera aktörer att så även skulle ske med radiomonopolet och 1993 tilläts den privata lokalradion. För första gången blev till tillåtet att sända reklam i radio. Ungefär samtidigt kan vi markera slutet för studentradions glansdagar. Nu fanns musiken i andra kanaler dit lyssnarna flyttade. Då ställde flera kårer och ägare av studentradion krav på att den skulle byta inriktning. Det var inte längre någon vits med att spela musik och studentradion blev en plats för redaktionellt innehåll med uppdrag att informera och rapportera om studentvärlden.

En ny storhetstid

Under 00-talet har intresset från andra studentföreningar att sända radio dalat betänkligt. Inte konstigt med tanke på att även närradions lyssnare försvunnit. För några veckor sedan besökte jag Uppsala studentradio och det visade sig att de upplever samma sak som oss. Allt fler externa föreningar väljer att sluta sända FM-radio. Samtidigt ökar intresset för en annan form av radio. En form av radio som är mycket bättre lämpad för någon som vill nå ut.

Podcasten är ett utmärkt sätt för föreningar att sprida information. Den går att lyssna på när som helst och kan enkelt spridas i sociala medier. Vi såg podcastens potential för några år sedan och under det gångna året har vi jobbat med att påtala dess fördelar för studentföreningar runt om i Lund. Och för första gången på flera år har vi fått fler studentföreningar som börjar än som slutar sända hos oss. Det senaste året har vi lanserat fyra nya samarbeten, däribland Studentaftonpodden och Studentombudets pod.

Studentradion producerar

Studentradion har kunskap om att berätta. Studentföreningar har berättelser. Precis vad lyssnarna vill ha. Vår målgrupp är intresserad av studentvärldens utbud. De är intresserade av sina rättigheter, vad som sker i studentvärlden och på universitetet.

Studentradion har också en utmärkt plattform för berättelser. Radio AFs nya hemsida och app är bygd för att du ska kunna navigera runt bland mängder med innehåll och hitta precis det du vill lyssna på. Vi samlar alla berättelser så att det blir enkelt för lyssnaren att hitta dem. Studentföreningarna får större spridning på innehållet och vi får fler lyssnare till våra egenproducerade program.

Vårt mål de senaste året har varit att ge andra studentföreingar en plattform. Samtidigt ska vi i andra program kunna granska och rapportera. Jag är övertygad om att det går att göra bådadera. Journalistiken ska inte vara rädd för det sponsrade innehållet. Men samtidigt vara tydliga med att det är en annan avsändare. Content marketing bygger på att det ska vara innehåll som mottagaren är intresserad av. Då finns det också ett värde för lyssnaren.

Hur Sverige förändrade Eurovision

Om du tar en titt på samtliga Eurovision-vinnare från 1956 och framåt kommer du att haja till två gånger. Du kommer märka två radikala förändringar som du kanske inte direkt kan sätta fingret på. Första gången är 1974. Den andra 2000. Båda gångerna är det Sverige som ligger bakom.

Det är aningen partiskt att vara svensk och bedömma Sveriges roll i Eurovisionhistorien. Särskilt när vi har skäl att slå oss själva för bröstet och skryta om våra insatser. Vi har ABBA som stått för det populäraste bidraget genom alla tider och så säger vi åtminstone själva att hela Europa hänfördes av vårt arrangemang i Globen 2000.

Men faktum är att det här är två år du kommer haja till vid om du tar en titt på samtliga vinnare genom åren.

ABBA var något nytt

Under en lektion i medieproduktion visade min lärare oss samtliga Eurovisionvinnare för att vi skulle få en uppfattning om hur produktionstekniken utvecklats genom åren. Hon ville visa att det händer någonting radikalt 1974. Någonting som skiljer sig markant från tidigare år. 1974 uppträder ABBA med Waterloo. Dels är det en låt som skiljer sig från övriga vinnare. Men framförallt är det produktionen som skiljer sig. Det är koreografi, dekor, instrument, kläder, ett helt band och kamerabyten. Ett helthetsintryck som ingen av de tidigare vinnarna åstadkommit.

När du ser alla vinnare i följd är känslan att utvecklingen går väldigt långsamt. Allt ser likadant ut i tio år. Sen händer något litet. Sen verkar utvecklingen tillfälligt gå bakåt innan det åter levereras något nytänkande.

Eurovision i Globen

När jag för några dagar sedan återigen såg alla vinnare hajade jag till när Olsen Brothers drog igång sin Fly on the Wings of Love i Globen 2000. Ett tillfälle jag inte reagerat vid tidigare. Men vad var annorlunda? Jag pausade klippet och såg om alla 90-talets vinnare. 2000 är första året publiken är en del av uppträdandet. Det är inga kostymklädda män som sitter i biostolar och enbart syns efter bidraget. Det är människor som står och viftar på golvet, bara några meter från scenen. En helt annat form av publikinteraktion. En konsert. Och såhär ser det sedan ut under resten av 2000-talet. Arenorna och publiken blir bara större och större. Eurovision i Globen var definitivt inledningen på någonting nytt.

Och Malmö?

Vad hände sen? Det är möjligtvis för tidigt att sia om Eurovision i Malmö hade någon större påverkan på Europa. Men en förändring har jag noterat. Om publiken kom närmre i Globen 2000 så kom den ännu närmre i Malmö 2013. Artisterna vandrade genom publikhavet. Publiken stod upp. I inledningen klev Loreen ner i publiken. Petra Mede var ensam programledare och talade till publiken. Artisterna utgjorde vykorten som spelas upp inför varje bidrag. I årets tävling i Wien springer artisterna genom publiken och upp på scen. De syns i vykorten. Vi får lära känna dem. De är människor. Välpassande i dagens sociala-medier tider.

För en mediehistorisk nörd som jag är det intressant att se hur tv-produktionen förändrats genom åren. Eurovision har en historia lika lång som teven och med ett relativt oförändrat koncept är det kanske det bästa studieobjektet.

Är produktionen Sveriges stora bidrag till Eurovision-historien? Vad tycker du?

Bildkälla: Albin Olsson/Wikimedia Commons

Därför lyssnar ingen på webbradio

Webbradio

Webbradion har aldrig slagit igenom. Det är inte särskilt förvånande. Webbradio är bara en annan teknik för att sända traditionell linjär radio. Radiobranchen genomgår en större förändring än så. Det här är det andra inlägget i serien om studentradions framtid.

Det var en tid kring melleniumskiftet då webbradion växte så det knakade. Tack vare webben kunde radiopionjärer med relativt låg budget och någorlunda teknisk kunskap sända från hemmet. Nya kanaler poppade upp och vi fick allt från Julradio till Soundic Radio. Sveriges Radio lanserade flera kanaler varav några nu är nedlagda. Sedan dröjde det inte länge innan Apple lanserade Itunes och podcast och webbradiotrenden kom av sig redan innan allmänheten fått upp ögonen för den.

En titt på statistiken över antalet personer som någon gång lyssnar på webbradio visar att de är försvinnande få. De som lyssnar mest är personer i åldern 26-45 och då är det 13 procent som dagligen tar del av webbradion. Bland personer yngre än så är det enstaka procent. Men hur kan det komma sig att ungdomar som annars är snabba att anamma ny teknik är de som är minst benägna att lyssna på webbradio?

Usel uppfinningsrikedom

Det tar alltid några år innan vi inser hur vi ska använda ny teknik. Webbradio är traditionell linjär radio i digitalt format. Alltså precis samma format anpassat för ett linjärt lyssnande så som FM-radio. Den usla uppfinningsrikedomen fungerar aldrig. Ny teknik innebär att medieformer fusionerar och utvecklas. Det är inte bara att gå från analogt till digitalt. Den nya tekniken öppnar för nya format. Radio på webben är i första hand podcast.

Webben har gett oss ett gränsnitt där vi kan lyssna på ljud var, på vad och när vi själva vill. Tablån är på utdöende. Vi vill inte anpassa våra dagsrutiner efter en tablå någon annan bestämt. Musiklyssning via Spotify växer för varje dag som går och podcasten blir bara mer och mer populär. Sättet vi lyssnar på förändras i takt med att tekniken erbjuder oss nya lyssningssätt. Det är det som är den stora förändringen. Inte att gå från analogt till digitalt linjärt lyssnande.

Bildmediet utmanar

Radion kommer vara fortsatt aktuell när det handlar om direktsändningar. Särskilt när det gäller nyheter, sportevenemang eller program med stor lyssnarinteraktion. Här gäller det för studentradion att tillföra ett extra värde till att lyssna live. Bara då blir det relevant.

Men även när det gäller direktsändning så väntar stora utmaningar för radion. För trots att webbradion aldrig lyckats slå igenom har webb-tv gått bra. Nyligen köpte Yahoo spelstreamingtjänsten Twitch för 970 miljoner dollar, Youtube har börjat erbjuda livestreaming, kvällstidningarna satsar på webb-tv och tjänster som Meerkat och Periscope dyker upp.

En anledning till att webb-tevens välmående kan vara dess ökade popularitet som passivt medium. I USA har det länge varit teven som utgjort det självklara morgonmediet. Det är teven som står på i bakgrunden när frukosten tillreds. Den trenden börjar märkas även i Sverige. I Sverige är det radion som länge haft rollen som passivt medium under morgontimmarna. Både Aftonbladets Morgon-TV-satsning och Sveriges radios P3s morgonpasset som sänds i SVT är försök att fånga morgonkonsumenterna.

Glöm inga medier

Även studentradion behöver arbeta med alla medier. Ett smart knep är att utöka direktsändningen med rörlig bild. Hemsidor och appar är visuellt och där krävs ett aktivt arbete med bilder och text.

Studentradion måste, precis som alla andra medier, nyttja de fördelar nya plattformar och ny teknik ger. Lås inte fast vid gamla format. Våga prova nytt. Våga göra fel. Och gör fel så snabbt som möjligt.

Fotokälla: Thomas8047

När Radio AF slutade sända FM-radio

Snart lämnar jag uppdraget som stationschef på Sveriges största studentradio, Radio AF. De senaste åren har vi gjort stora förändringar för att förnya studentradion. För ett år sedan släckte vi vår FM-sändning. I en serie blogginlägg skriver jag om hur studentradion ska överleva framtiden. Vi början i utfasningen av det gamla.

Vi fick en del kritik när vi släckte vår FM-sändning våren 2014. En del hävdade att FM-frekvensen var det vi kämpade för när vi grundades. Att den var en del av vår själ. Visst, vi slogs för frekvensen och den har varit med oss i trettiotvå år. Men det finns inget likhetstecken mellan Radio AF och FM-frekvensen.

Vad och varför

När en organisation bildas vet alla vad organisationen gör och varför den gör det. I takt med att organisationen växer och blir äldre glömmer organisationen varför den gör vad den gör medan den fortsätter göra vad den alltid gjort. Det är anledningen till att organisationer dör. Varför och vad tenderar att splittras när världen runtom förändras. En organisation måste ha fokus på varför den gör vad den gör och välja vad den ska göra för att uppfylla sitt varför.

Apple är ett av få företag som lyckas vara innovativa gång på gång. Apple vet varför de existerar. De har ett tydligt varför i att hela tiden utmana status quo. Det är anledningen till att de inte fastnat vid att bygga datorer utan även skapat iPod, iPhone, iPad och iTunes. De fokuserar på varför de gör saker snarare än vad de gör.

Inte FM vi kämpade för

FM-sändningen vi kämpade för 1982 var så mycket mer än en FM-sändning. Radio AF har alltid varit en plats där studenter med hjälp av ny teknik får utlopp för sin kreativitet. Vi erbjuder studenter en plattform att vara kreativa helt utan ramar så att de kan producera ljud på ett sätt som tidigare inte gjorts. På så vis har vi alltid varit en mediekanal som utmanar etablerade aktörer.

Radio AF kämpade för en FM-frekvens, stred för att få sända reklam i radio och var tidigt ute på nätet. Men det är inte de enskilda sakerna vi gjort genom åren som utmärker kanalen. Det är den ständiga strävan av att alltid ligga i framkant. 1982 gjorde vi det genom att börja sända FM-radio som en av de första närradiokanalerna i landet. 2014 är FM-sändningen på utdöende och vår målgrupp har redan flytt mediet.

Ska studentradion överleva i framtiden gäller det, precis som för alla andra organisationer, att aldrig fastna i vad man gör. Fokusera på varför du gör vad du gör. För Radio AF är viljan densamma idag som den var när vi grundades 1982. Det är bara det att viljan tar sig olika uttryck när världen förändras. Idag är FM-radion varken revolutionerande eller ett populärt medium för studenter. Att fokusera på varför istället för vad är extra viktigt i en så föränderlig bransch som mediebranschen. Som Steve Jobs sa: ”Du måste hela tiden äta upp dig själv, annars kommer andra göra det”.

Genom att göra oss av med FM-sändningen fick vi både tid och pengar att investera i utveckling av nya kanaler. Så en nedläggning av det gamla var nödvändigt för att kunna satsa på det nya. Men vad ska studentradion göra i framtiden? Det återkommer jag till i nästa veckas blogginlägg.

Vill radiolyssnarna ha DAB?

Det är inte förvånande att de etablerade aktörerna förespråkar DAB. Men vill lyssnarna ha digitalradio? Det är ingen som vet och nu sågar riksrevisionen planerna på digitalradio.

Ungdomar lyssnar inte på traditionell radio. Det slår alla undersökningar fast. Lite mer förvånande är kanske att ungdomar inte heller lyssnar på webbradio. Men det finns en förklaring. Det är nämligen inte bara tekniken för hur vi lyssnar som ändras. Hela vårt lyssnarbeteende ändras. En yngre generation vill inte lyssna på tablålagd radio. De föredrar att lyssna på vad de vill, var och när som helst. Behov som Spotify och podcasts uppfyller. Även om den traditionella tablålagda radion fortfarande är oerhört stark i äldre åldersgrupper kommer den inte attrahera fler lyssnare i framtiden.

Sågar DAB

Ändå har radiobranchen lobbat hårt för att få riksdagen att uppgradera den linjära radion. De vill att Sverige bytar ut nuvarande FM-nät mot en digital lösning (DAB). DAB har varit hårt kritiserat. Idag kom den tyngsta kritiken. Det är riksrevisionen som i en granskning kommer fram till att en satsningen på DAB inte är samhällsekonomiskt lönsam. Man riktar också kritik mot att de utredningar som hittils genomförts inte tagit tillräcklig hänsyn till lyssnarna. Vad vill lyssnaren ha?

När regeringens utredare i höstas kom fram till att DAB ska genomföras skakade vi kritiker på huvudet. En enorm investering i ett system som få kommer använda. För att DAB ska bli standard krävs nämligen att människor investera i nya radioapparater till hem och bilar. Detta enbart för att kunna ta emot samma sändningar som tidigare. Det finns alltså inget speciellt argument att sälja in DAB-radio med. Därför vill förespråkarna att FM-nätet ska släckas. Ty det är bara när vi hindrar lyssnarna från att använda rådande teknik vi kan få dem att gå över till den nya. Är det planen finns det uppenbarligen inga större fördelar med systemet för lyssnaren.

Gynnar nuvarande aktörer

Förespråkarna säger att vi ska ha DAB för att det är billigare i drift och ger utrymme för fler kanaler. Sanningen är dock att det mest skulle gynna nuvarande aktörer på marknaden. Alltså de som förespråkar DAB. För det är bara de som kommer ha möjlighet att ta del av det utökade kanalutbud som DAB ger. Något alternativ för närradion har överhuvudtaget inte utretts. Internet har plats för ännu fler kanaler än DAB. Men för de etablerade aktörerna är det mycket svårare att konkurrera på internet. Där ska Mix Megapol slåss mot giganten Spotify.

DAB är ett hopplöst försök att uppgradera en teknik som inte motsvarar morgondagens radiolyssnande. Många lyssnare har redan bytt till tjänster där de kan lyssna var och när de vill – även om de också på nätet vänder sig till Sveriges Radio. 2022 ska DAB vara redo att ta över från FM. Det är sju år dit. Sju år där fler och fler lär upptäcka nätets fördelar. Där en kan lyssna på vad, när och var som helst. Det enda rimliga vore att behålla FM-sändningen tills den automatiskt upphör när den ännu inte är lönsam. Med riksrevisionens inlägg i debatten blev frågan om DAB äntligen mer nyanserad. Länge har de kommersiella radiokanalerna och Sveriges Radio fått stå relativt oemotsagda i frågan.

Bildkälla: Bernhard Benke